Då vi onödigt anmärker på oss själva och vår omgivning finns det en risk att vi lockas in i ilska, självömkan, bitterhet och ensamhet. När det händer blir vi svaga som grupp, trots att vi egentligen har fredliga ambitioner.
Risken är då att grupper som drivs av att skada andra tar mycket mer plats än oss, speciellt om de är enade.
Om vi övar upp ett beteende där vi i stället ser och hör varandra kan vi tillsammans hitta bättre lösningar på problem.
Det är väl känt att överkonsumtion kommer som ett resultat av behov av att tillhöra en grupp, hävda sig eller att fylla ett tomrum. Tomrummet beror ofta på otillfredsställelse.
Det är tillfredsställande att känna att man duger och när man är sedd, hörd och ser och hör, blir livet speciellt och behöver inte substitut.